Havets hand
1
Jag gick så vill.
Då fann jag havets hand:
dess evigt öppna väg
av glittergröna vågor.
Jag gick längs den -
o aftonstiltjens sötma,
morgonrodnans rus!
Vidundret storm
mig slöt uti sin famn:
vad lust att vara skarn
och sugas in i djup!
En dag på stranden
fann jag mig igjen
med havets hand i min
och rösten i dess sus:
vi som det överlevat!
2
Havets hand
för så varsamt
de stormbrutna skeppen
til vikarnas ro.
Där ligger de lyckliga vrak
med småfisk i buken.
Lång.
Dyning.
Lullar dem.
Långsamt.
Till ro.
Elmer Diktonius
(1896-1961)
Skarn skräp, avskräde
