Tirsdag i morgen: oktober 2010

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jeg går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

PÄR LAGERKVIST

Elle, Geraldine

Cowboy åleine på opne havet

Her hjelper det lite med cowboykunster

og aldri lærte han seg sjømannskap.

Ikkje veit han korleis

han har kome hit heller.

Det hjelper lite å roppe jippieiiii.

Haiene krinsar rundt og kikkar

svoltent på han.

Han skjønar at dette er

Jackson-karane sitt verk,

dei svartsmuska brørne

som aldri har dugd til anna

enn å lage trøbbel for folk.

Ragnar Hovland, Katten til Ivar Aasen møter hunden frå Baskerville

Isfjord Radio, Svalbard

Henriette

Carmen

Jag bär mitt hjärta i min hand

Jag bär mitt hjerta i min hand,
det ligger så stilla.
Vart skall jag gå i ett främmande land,
du längtande lilla?

Vägarna skynda, räta, grå,
långt ut i det tomma och tysta,
mänskorna vila på bäddens strå
av eviga stjärnor kyssta.

Det är så tomt,
det är så stort
för den som er allena.
Ensliga berg,
grova, blå,
tiga i rymden den rena.

Jag bär mitt hjärta i hand.
Stilla! Stilla!
Vart skall jag gå i ett främmande land,
du längtande lilla?

PÄR LAGERKVIST (1891-1974)

photographer Siren Lauvdal

Model Malin/ Henne magazine

I BØRRUDSKOGEN

Jeg har ikke lange vegen til skogs,
åtte-ti skritt bare
så står jeg inne i søylehallen
av gotisk himmelstrebende stammer.
Jeg ruslet ofte der på stien
over vennlige furubrenner
oppover mot Kroksjøen.
Helst om høsten
når villgraset bølget silkeblankt
i vinden over sletthogstene
og furukronene kniplet seg mjukt
mot høge trekkfugl-himler.
Ja, jeg levde mange dikt
aleine der oppi Børrudskogen.
Det kom sjelden så langt som til
ord og linjer, bare
vingesus gjennom sinnet,
en hete bak øynene.
Diktene forble
skikkelsesløst fri, fri
som rådyret inni snaret,
som traneskriket på myrene.
De uskrevne diktene mine
skal synge duetter med vinden
og hviske i sivet
ved bredden av den mørke elv der Tuonelas svane skriker.

HANS BØRLI (1918-1989), Frosne Tranebær

Tuonelas svane dødssymbol i det finske folkeepos Kalevala

HENDELSER

En gang forspiste Orlov seg på ertestuing og døde. Og da
Krylov fikk vite om dette, døde han også. Og Spiridonov
døde av seg selv. Og Spiridonovs kone falt ned fra et skap
og døde, hun òg. Og Spiridonovs barn druknet i en dam.
Og Spiridonovs bestemor tok til flaska og bega seg ut på
veiene. Og Mikhajlov sluttet å gre seg og fikk skabb. Og
Kruglov tegnet en dame med pisk i hånden og ble gal. Og
Perekhrestov fikk fire hundre rubler per telegram og ble så
hoven at han fikk sparken fra jobben.

Gode mennesker, og så får de det bare ikke ordentlig til
her i livet.

(22. august 1936)

DANIIL KHARMS (1905-1942), Knakk! Om fenomener og eksistenser.

Gjendiktet av Ulla Backlund og Thorvald Steen

"Sticks and stones may break my bones,
but words will never harm me."

Skotsk opprinnelse

Epilogue/Jenny

Lyn og torden

Eg håpar det snart
begynner å lyne og tordne
slik at du blir redd
og gøymer deg under trappa.
Då skal eg kome og halde rundt deg
og når alt er over
og du vil ut att,
så seier eg:
Eg såg eit lyn til.

Ragnar Hovland, Katten til Ivar Aasen møter hunden frå Baskerville